fbpx

En sköld mot smärta

Det började efter att hon haft körtelfeber. Hon blev aldrig frisk utan bara sämre och sämre. Smärtan i kroppen och lederna, mardrömmarna och stickningarna i musklerna som ingen läkare kunde förklara. Min fina dotter gick från att vara en aktiv tonårstjej med massor av drömmar och visioner till att vara helt sängliggande.

Jag körde min dotter till olika läkare i olika städer, både inom allmänvården och inom den privata sektorn. Jag var fullt övertygad om att jag bara var tvungen att fortsätta leta tills jag hittade rätt, då skulle allt bli bra.

Efter två år fick vi till slut svar på våra frågor…  När den obotliga diagnosen blev bekräftad slogs mitt liv i spillror. Maktlösheten rev sönder mig inifrån och ut och jag trodde aldrig att jag skulle bli hel igen.

Mitt i sorgen bestämde jag mig för att skaffa hund. En dröm jag haft under många år men varit för rädd för att genomföra i tron om att jag inte skulle klara av det. Men när livet ändå kastades omkull, allting omprioriterades och jag insåg hur skört livet egentligen är kändes det som det enda rätta att göra.

Det var då Arma kom in i mitt liv. En glad, snäll och aktiv schäfertik som hoppar alldeles för mycket när hon träffar nya människor, som har tuggat sönder både trappan och soffan, som väcker mina döttrar på morgonen med en blöt puss och kryper tätt intill mig när jag gråter.

Jag fick lära mig att i en sorgeprocess måste man ibland få vila ifrån smärtan och tänka på något annat. Så när alla mina barn hade somnat för natten tränade jag och Arma lydnad i mörkret på baksidan av vårt hus. Jag tränade säkert alldeles för långa pass med en så ung hund, men medan vi tränade och kampade så tänkte jag inte på någonting annat än kommunikationen mellan henne och mig. Jag fick vila ifrån sorgen.

Arma är latin och betyder sköld, hon är min sköld mot smärta!…

(Idag mår både jag och min dotter bra. Med snabb och rätt behandling har vi lyckats trycka ner symptomen på sjukdomen. Både min dotter och jag lever ett underbart liv och vi båda gör precis det vi vill göra!)

img_0981

img_2092img_0888img_1066

9 comments

    • jennybackryd - Svara

      Tack fina Marie. Det var en tuff tid och jag är så glad att jag hade Arma då! Idag mår både jag och min dotter mycket bättre. Vi ser ljust och hoppfullt på framtiden igen! Önskar dig en underbar dag! Kram Jenny och Arma.

  1. Pingback: Hundliv - Att vara närvarande · Ute med hunden

  2. Erika - Svara

    Var kommer Arma ifrån? Min fejkschäfer har exakt lika teckning och är född 170417. Mer än så vet jag ej men det är skrämmande att se hur lika de är. Min dök också upp mitt i allt och var egentligen allt annat än det jag hade planerat för.

  3. Ylva - Svara

    Hej. För mig är det inte konstigt att du skaffade hund. De är så bra ”medicin”
    Jag skaffade min Wilja när jag knappt orkade eller ville kliva upp ur sängen.Hade blivit sjukskriven för utmattningssyndrom en månad tidigare och jag mådde bara sämre. Då hittade jag min fina schäferblandning som nyss blev ett år. Hon blev min vilja att kliva upp, att kämpa mig genom dagen, att komma ut. Bästa beslutet!!

    • admin - Svara

      Tack snälla för att du delar med dig av detta. Det är så sant, de är den bästa medicinen! Kram!!

  4. Gisela - Svara

    Finns ingen bättre medicin. För två år sedan blev jag reumatiker över en natt. Jag hade då en schäfertik, som skulle fylla tio. Denna hund kämpade med mig tills jag blev såpass ”frisk” att jag kunde gå igen. När jag kunde fungera hyfsat gav hon själv upp, hade grava höftledsfel och hennes smärta var stor trots medicinering. Jag fick låta henne somna in 2017 i november. Denna sorg och mitt sk nya liv var hemskt.I januari 2018 fick jag för mig att skaffa ny schäfer… Den hunden håller mig vid liv, han rehabiliterar mig på så många sätt. Min sorg över att jag inte kan leva som vanligt, min glädje när jag tränar honom, min eviga skugga var jag än är så är han där också.
    Så, du gjorde rätt, tveklöst, en hund är en underbar terapeut och de lämnar en aldrig på dåligt humör (utom när de försöker äta upp hemmets inredning förstås :D). Utan min schäfer hade jag nog befunnit mig på en annan instans.
    Trevlig blogg och jag känner igen mycket. Hoppas ni får den hjälp ni behöver med din dotter.

    • admin - Svara

      Tack snälla Gisela för att du delar med dig. Jag önskar dig all lycka framöver och är så glad över att du har en ny schäfer i ditt liv.
      Stor kram / Jenny

Lämna ett svar till Erika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *