Att vara närvarande

Det har alltid stressat mig, att jag haft så svårt för att vara närvarande och leva i nuet. Jag har alltid tittat framåt och varit på väg. Tankar om ett nytt jobb, drömmen om ett till barn, fantasier om hur det känns att få sova en hel natt när barnen har blivit större och förhoppningar om en blomstrande karriär och ett aktivt liv. Även om jag har gjort tappra försök att stanna upp och ta in stunden så har det inte kommit naturligt för mig. Frustrationen av att inte vara tillräckligt närvarande har stressat mig.

Självklart ställdes allt på sin spets när min dotter blev sjuk och jag började se på livet med nya ögon. Jag insåg hur skört det är, hur mycket jag tagit för givet och hur tacksam jag är för allt jag har. Och när Arma kom in i mitt liv kunde jag, på riktigt, börja leva i nuet.

Att vara närvarande

Under våra första promenader började jag reflektera över att naturen är konstant. Träden står där de står och stigen jag går på slingrar sig genom skogen på samma sätt idag som den gjorde igår. Stjärnorna på himlen är alltid stilla. Oavsett hur stökigt och rörigt det är i mitt liv så lyser dom alltid på samma sätt och bildar samma stjärnbilder.

Men naturen är också under ständig förändring. Jag började lägga märke till de små skiftningar som från dag till dag tar oss från den ena årstiden till den andra. På hösten blir löven gula, orangea, röda och bruna innan dom till slut faller till marken. Hösten bjuder också på den första frosten och jag började lägga märke till hur det känns under mina fötter när jag går i det knastrande gräset som blivit hårt av kylan. När vintern kommer och lyser upp den mörka årstiden med ett vitt, gnistrande pulver känns allt plötsligt väldigt magiskt.

Jag har börjat se när ljuset kommer tillbaka. Det är mycket tidigare än jag förut trott. Redan i februari börjar det trycka undan mörkret som sakta släpper taget för att ge plats åt ljusa sommarmorgnar. När sommaren kommer och knoppar slagit ut skiftar naturen från ljusa, gröna färger fulla av liv till frodiga, mörkgröna blad som skänker en känsla av lugn.

Att leva i nuet

Allt detta ser jag under mina promenader med Arma. Allt detta tar jag in och uppmärksammar. Plötsligt är det lätt att leva i nuet och se allting som sker runt omkring mig. Arma är inte stressad till jobbet eller frustrerad över tidsplaner som spricker. Hon är inte orolig för framtiden eller arg på ödet. Hon njuter av att gå och lukta på marken, söka efter en godisbit i min hand eller bli totalt överväldigad av glädje när hon möter en hundkompis. Hon bara är, här och nu tillsammans med mig. Den känslan smittar av sig så att jag kan bära den med mig under resten av dagen!

 

hundliv vinterhundliv-löv.jpg

2 reaktioner till “Att vara närvarande

  1. …..och när man tränar med hunden är focuset totalt och inget annat i världen existerar. Just då. ”Det är väl fantastiskt ” Som han sa, Povel.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.