Kärleken var ögonblicklig

Vi var ganska nervösa, jag och min dotter Loise, när vi åkte ut till Glitzerns kennel för att titta på de små schäfervalparna. Hur skulle det vara om jag faktiskt följde min dröm och köpte en? Skulle uppfödaren Annelie ens vilja sälja en så fin hund till en så ovan hundägare som jag?

När vi kom in i den lilla stugan omslöts vi direkt av värme och doften av nybryggt kaffe och nybakad sockerkaka. De små valparna lekte i sin lilla inhägnade del av köket.  Loise plockade upp en av de små, den hade en svart fläck på kinden. Plötsligt kändes det som en skyddande bubbla slöt sig om oss.

Jag kände hur Loise slappnade av och blev alldeles varm i kroppen. Med den lilla valpen i knät fick inte smärtan lika stort utrymme, och sorgen som jag skrivit om här suddades ut av  hundpussar, viftande svansar och värmen ifrån en sovande hundvalp.

Kärleken till den lilla valpen var ögonblicklig och för första gången på länge kunde jag andas ut!

Annelie svarade tålmodigt på alla min frågor, stora som små. Hon bäddade in mig i trygghet med all sin kunskap och erfarenhet och förklarade att hon lämnar inte sina valpköpare ensamma, hon finns alltid tillgänglig för att rådfråga, vilket hon i efterhand har bevisat i handling flera gånger om.

Där, i den lilla stugan på landet kunde inte sorgen nå mig. Där och då öppnade sig en ny värld och jag började se på livet med nya ögon. Än idag fylls jag av lugn när jag åker dit.

När vi några veckor senare skulle hämta hem vår valp undrade vi vilken vi skulle få med oss. Annelie väntade nämligen in i det sista med att bestämma vilken ägare som passade bäst för vilken valp. Och när vi kom hem och började gosade med Arma såg vi att hon hade en svart fläck på kinden!

(De har ett väldigt speciellt band mellan sig de här två tjejerna!)
IMG_7306

Att vara närvarande

Det har alltid stressat mig, att jag haft så svårt för att vara närvarande och leva i nuet. Jag har alltid tittat framåt och varit på väg. Tankar om ett nytt jobb, drömmen om ett till barn, fantasier om hur det känns att få sova en hel natt när barnen har blivit större och förhoppningar om en blomstrande karriär och ett aktivt liv. Även om jag har gjort tappra försök att stanna upp och ta in stunden så har det inte kommit naturligt för mig. Frustrationen av att inte vara tillräckligt närvarande har stressat mig.

Självklart ställdes allt på sin spets när min dotter blev sjuk och jag började se på livet med nya ögon. Jag insåg hur skört det är, hur mycket jag tagit för givet och hur tacksam jag är för allt jag har. Och när Arma kom in i mitt liv kunde jag, på riktigt, börja leva i nuet.

Att vara närvarande

Under våra första promenader började jag reflektera över att naturen är konstant. Träden står där de står och stigen jag går på slingrar sig genom skogen på samma sätt idag som den gjorde igår. Stjärnorna på himlen är alltid stilla. Oavsett hur stökigt och rörigt det är i mitt liv så lyser dom alltid på samma sätt och bildar samma stjärnbilder.

Men naturen är också under ständig förändring. Jag började lägga märke till de små skiftningar som från dag till dag tar oss från den ena årstiden till den andra. På hösten blir löven gula, orangea, röda och bruna innan dom till slut faller till marken. Hösten bjuder också på den första frosten och jag började lägga märke till hur det känns under mina fötter när jag går i det knastrande gräset som blivit hårt av kylan. När vintern kommer och lyser upp den mörka årstiden med ett vitt, gnistrande pulver känns allt plötsligt väldigt magiskt.

Jag har börjat se när ljuset kommer tillbaka. Det är mycket tidigare än jag förut trott. Redan i februari börjar det trycka undan mörkret som sakta släpper taget för att ge plats åt ljusa sommarmorgnar. När sommaren kommer och knoppar slagit ut skiftar naturen från ljusa, gröna färger fulla av liv till frodiga, mörkgröna blad som skänker en känsla av lugn.

Att leva i nuet

Allt detta ser jag under mina promenader med Arma. Allt detta tar jag in och uppmärksammar. Plötsligt är det lätt att leva i nuet och se allting som sker runt omkring mig. Arma är inte stressad till jobbet eller frustrerad över tidsplaner som spricker. Hon är inte orolig för framtiden eller arg på ödet. Hon njuter av att gå och lukta på marken, söka efter en godisbit i min hand eller bli totalt överväldigad av glädje när hon möter en hundkompis. Hon bara är, här och nu tillsammans med mig. Den känslan smittar av sig så att jag kan bära den med mig under resten av dagen!

 

hundliv vinterhundliv-löv.jpg

Mina 3 bästa tips för att fotografera hunden

Jag ÄLSKAR att fotografera och om jag fick skola om mig så tror jag att jag skulle utbilda mig till fotograf istället för marknadsförare. Men, nu är jag bara en enkel amatör inom fotografering som tar extremt mycket bilder med min iPhone.

Under åren har jag läst massor av fototips på nätet, tittat på bilder som jag gillar och funderat på vad det är med bilden som gör att jag tycker om den och sedan försökt att utveckla mina egna bilder.

Och om du, precis som jag, tycker om att ha fina bilder på din hund så kommer här mina 3 bästa tips för att lyckas. Det bästa av allt är att det enda du behöver är din smartphone, jag tar nästan alla mina bilder med mobilen.

Ok, här kommer det!

1. Bakgrunden 
Jag tycker att det enklaste sättet att få en bra bild är med en ren bakgrund. Tex en vit vägg eller som jag ibland gör, hänger upp en filt för att få en färgad bakgrund. Om jag är ute så försöker jag hitta rena bakgrunder, tex vit snö, en stenvägg, eller öppna fällt.

2. Hela bilden
Titta på hur HELA bilden ser ut, inte bara hunden.  Hur ser det ut runt omkring hunden? Plocka bort sånt som inte hör till, papperskorgar, väskor, sladdar mm. Se också till att allt som du vill ska vara med på bilden är det tex hundens tassar, öron och svans.

3. Ljuset
Ljuset är A och O. Det gör så otroligt mycket. Jag brukar vara i något av våra rum som har stora fönster och vita väggar. Jag försöker fota där det är dagsljus men inte direkt solljus som ger skuggor.  Det är inte så roligt att få med sin egen skugga på bilden…

Det var mina 3 superenkla tips för att få fina bilder på hunden. Nu är det bara börja fota så hittar du snart dina favoritvinklar och dina favoritbakgrunder! Lycka till!

Här kommer några exempelbilder. Alla är fotade med min iPhone!

Fototips 1 hur fotar man hundar.JPG

Fototips 2 hur fotar man hundar
cropped-cropped-endast-nos.jpg
Arma

Att börja dagen med dig

Klockan 05:45 stoppar jag fötterna i mina gråa, mjuka tofflor och går ner till köket. Du kryper fram ur din bur och hälsar mig godmorgon lika sömnig som jag är.

Kaffekokaren är redan laddad och jag trycker på startknappen. Sedan sätter jag mig i soffan med en kopp nybryggt kaffe och en smörgås lagom till 6 nyheterna.

Ibland tänder jag några ljus, ibland inte. Sen sitter vi där, du och jag, ensamma i mörkret innan resten av familjen har vaknat. Jag blir uppdaterad på vad som har hänt i världen under natten medan du kryper tätt intill mig och lägger ditt huvud i mitt knä.

När jag har fått i mig min första kopp kaffe så tar vi på oss ytterkläderna och går ut och går. Sedan är dagen igång och det bästa sättet att börja den på är med dig!

Börja dagen med hund

Hundliv hund i soffan

En sköld mot smärta

Det började efter att hon haft körtelfeber. Hon blev aldrig frisk utan bara sämre och sämre. Smärtan i kroppen och lederna, mardrömmarna och stickningarna i musklerna som ingen läkare kunde förklara. Min fina dotter gick från att vara en aktiv tonårstjej med massor av drömmar och visioner till att vara helt sängliggande.

Jag körde min dotter till olika läkare i olika städer, både inom allmänvården och inom den privata sektorn. Jag var fullt övertygad om att jag bara var tvungen att fortsätta leta tills jag hittade rätt, då skulle allt bli bra.

Efter två år fick vi till slut svar på våra frågor…  När den obotliga diagnosen fibromyalgi blev bekräftad slogs mitt liv i spillror. En överbelastning på nervsystemet gör att min då 18 åriga dotter alltid kommer att ha ont och det finns ingenting jag kan göra åt saken.  Maktlösheten rev sönder mig inifrån och ut och jag trodde aldrig att jag skulle bli hel igen.

Mitt i sorgen bestämde jag mig för att skaffa hund. En dröm jag haft under många år men varit för rädd för att genomföra i tron om att jag inte skulle klara av det. Men när livet ändå kastades omkull, allting omprioriterades och insikten om hur skört livet egentligen är slog till kändes det som det enda rätta att göra. Det var då Arma kom in i mitt liv. En glad, snäll och aktiv schäfertik som hoppar alldeles för mycket när hon träffar nya människor, som har tuggat sönder både trappan och soffan, som väcker mina döttrar på morgonen med en blöt puss och kryper tätt intill mig när jag gråter.

Jag fick lära mig att i en sorgeprocess måste man ibland få vila ifrån smärtan och tänka på något annat. Så när alla mina barn hade somnat för natten tränade jag och Arma lydnad i mörkret på baksidan av vårt hus. Jag tränade säkert alldeles för långa pass med en så ung hund, men medan vi tränade och kampade så tänkte jag inte på någonting annat än kommunikationen mellan henne och mig. Jag fick vila ifrån sorgen.

Arma är latin och betyder sköld, en sköld emot smärta!…

(Idag mår både jag och min dotter mycket bättre. Med snabb och rätt vård har vi lyckats dämpa symptomen en hel del och vi båda ser ljust och hoppfullt på framtiden igen!)

Hundliv kärlek

Hundträning och hundliv

Hundliv och hundträning